Den akademiska traditionen liknar al-Qaeda

Publicerat 4 juni 2010 Detta är ett avsnitt ur Del 2, första sektionen, som kan laddas ner här En utmärkt belysning av det totala sammanhanget är att den akademiska traditionens kärna och organisationsform är densamma som för al-Qaeda. Därtill verkar de båda organisationerna samma huvudbudskap: du ska bara lyda en gud. Var god observera att jag inte alls kritiserar al-Qaeda som jag inte vet så mycket om. Jag använder mig av massmediabilden av al-Qaeda, som kan vara rätt eller fel, för att tydliggöra den akademiska sekten. Även om den akademiska traditionen inte rakt av kan sägas vara en organisation verkar den ibland som en organisation genom universitet, skola och forskning. På samma sätt går det att säga att al-Qaeda inte är en organisation utan enbart en tradition som ibland verkar som en organisation. Den enda egentliga skillnaden mellan al-Qaeda och den akademiska traditionen är att de senare inte direkt ägnar sig åt våldsutövning. Även om dess lära indirekt, har orsakat och, orsakar våld, förtryck och massmord. Och båda traditionerna/organisationerna verkar globalt eller transnationellt; utanför legal eller demokratisk kontroll. På samma sätt som al-Qaeda hänvisar till strikt lydnad inför en gud hänvisar den akademiska traditionen till en lydnadsgud. Om än att den akademiska kulten försöker att dölja förhållandet med ett hav av floskler. Al-Qaeda är helt enkelt ärliga. De båda traditionerna/organisationerna är enbart synliga när de propagerar för sina aktiviteter eller vill hyllas. I övrigt finns de inte till för att svara på kritik eller för att ta ansvar för sina handlingar. Varken al- Qaeda eller den akademiska traditionen har någon adress, ansvariga som kan nås eller har tydligt formulerade mål och metoder. Båda traditionerna / organisationerna verkar på så sätt i det tysta; varför dess målsättningar enbart kan spåras utifrån dess påstådda gärningar. Idag förs det ofta fram att al-Qaedas sätt att verka genom att finnas samtidigt som de inte finns är nydanande. Även om den akademiska traditionens anor, på många sätt, är höljda i ett dunkel kan dess historia och sammanlänkning med den kristna kyrkans spåras hundratals år tillbaka. Att verka utan att synas är ett urgammalt och slugt trick. Dessutom sprids på så sätt ett mystiskt skimmer över verksamheten som säkert är lockande för de som vill delta i en religiös kult och känna sig tillhörig en global makt med pondus. Den som vill undersöka den akademiska traditionen kommer att finna att det finns få uppgifter. Samtidigt tas det för givet att den akademiska traditionen är värd att hylla. Det är givetvis ett gigantiskt problem att själva kärnan för kunskap, lagstiftning och samhälle är en kompakt religiös sörja som är oåtkomlig för undersökning eller kritik. Och det är ju just det som är poängen. Du ska bli ett med den religiösa geggan som det inte ska finnas några möjligheter att protestera mot. Och om du protesterar så ska du drabbas av Hypertabut och du blir själv ett tabu. I alla fall så har det varit i hundratals år; när det inte har varit möjligt att rikta kritik mot den akademiska terrorn.